Jag har alltid tyckt om att vara på väg, men frågar någon vart så kan jag inte alltid svara.. Jag vet inte riktigt. På väg bort, på väg hem, på resande fot, på väg.. med buss, med tåg, med flyg.. till nåt.. eller från nåt. Ibland inbillar jag mig att resan är själva målet, jag vet inte,, men jag tycker om att vara på väg. Rastlösheten som för länge sedan slog ner sina bopålar i min själ håller sig ganska lugn, ja till och med tillmötesgående, så länge jag är i rörelse..

Jag tycker lika mycket om att återse gamla städer, platser, stationshus, affärer, hotell, restauranger och caféer som att stifta bekantskap med nya. Det kanske mest märkliga är att jag alltid längtar till andra platser än den jag befinner mig på. Är jag i Luleå kan jag längta till Stockholm. Är jag i Stockholm är jag mer nyfiken på hur det är i Malmö, Köpenhamn eller Prag osv. Under turnéer kan jag längta hem för genast längta bort igen när jag väl kommit hem. Det finns säkert en medicinsk term för detta..

Jag har till och med organiserat mitt liv så att jag när som helst kan resa mig och gå. Jag försöker på alla sätt att inte binda mig för hårt i förhållanden och aktar mig noggrant för att fastna för länge i olika åtaganden. I mitt hem finns bara det mest nödvändiga och det som snabbt kan packas ner eller lämnas kvar om jag känner att det är dags att dra. Även om detta inte skulle komma att bli fallet så måste jag för mitt inre veta att jag kan lämna allt på en timme. Friheten får aldrig vara längre bort än så..

Jag blev redan i unga år förälskad i känslan av vemod och har alltid tyckt om att befinna mig i olika melankoliska tillstånd. Inte alls på något destruktivt sätt utan för att jag helt enkelt alltid funnit ro och välbehag i att ha en längtan till något, att känna saknad av något.. utan att direkt veta vad. Jag formligen älskar hotellbarer tex. Där finns något som alltid tilltalat mig enormt. Främlingar, människor på väg, människor med helt olika bakgrunder och mål som just ikväll sitter i samma bar. Du kan konversera.. men du kan också sitta tyst.. utan att någon frågar varför.