Jazzå Söndag 14/6..

Innan sommaren bryter ut på allvar, och när det ändå är kallt och regn i paradiset Göteborg så gör vi en spelning på Världens Bästa Jazzå på Söndag 14/6, ca 20:00

Kvällens laguppställning:

• Tomas Olsson : Trummor
• Gian Kündig : Bas
• Bengan Blomgren : Gitarr
• Stefan Bellnäs : Pedal-Steel
• Ola Bjurman : Gitarr o Sång
• ev. gäster..

Tänk på att boka bord! Ring farbror Jocke eller någon av dom söta servitriserna Pia, Sofia eller Patrik på tel: 031-141690

Rick Falkvinge..

Visste verkligen alla kids och populister vad dom röstade på när dom röstade på adelssonen Falkvinge? Visste dom verkligen att han är högerextrem och blåmoderat sedan barnsben? Visste dom verkligen att han tröttnat på moderaterna för att dom i allt högre grad närmade sig mittenpartierna och inte tillräckligt höll sig till höger? Visste dom verkligen att Falkvinge tycker att en musiker endast är musiker under den tid han spelar sin musik och när vederbörande senare försöker sälja sina verk omedelbart ska ses som en egen företagare, vars musik bör betraktas som allmän egendom och kunna användas och spridas fritt av alla? Tror inte det..

Jag kan dock förstå varför en sån jävla ego-flöjt som Rickard af Falkvinge lyckas sno åt sig röster. Det beror på följande.. Först och främst för att dom etablerade partierna med sina partiledare lyckats utplåna allt förtroende som någonsin funnits för politiker genom deras totala oförmåga att tala till bönder på bönders vis och inte minst genom att inte leva som man lär. Det finns inte många retorikpoäng i att ålägga folket en massa sparkrav och neddragningar samtidigt som man själv tar ut miljonbelopp i löner och konstruerade ersättningar och pensioner. En annan stor anledningen är att man ägnar mer tid och kraft åt att kritisera sina motståndare än på att föra ut sitt budskap och vinna gehör för sina egna åsikter hos väljarna.

Sen blir det såklart inte bättre av att dom som låtsas företräda låginkomsttagarna, dvs. Mona Sahlin, Margot Wallström, Marita Ulvskog och LO´s Vanja Lundby-Wedin osv, gjort en majbrasa av allt förtroendekapital som genom åren byggts upp inom arbetarrörelsen. När det gång efter annan uppdagas hur dom för hela svenska folket bakom ljuset i sin jakt på högre ersättningar, och tillskansar sig förmåner som en vanlig löntagare inte ens kan stava till, så får det såklart konsekvenser. Ingen jävel vill ju rösta på dom här kärringarna. En självklar följd blir således att många missnöjesröstar på andra alternativ utan att tänka ett dugg på vilken idiot man röstar på. Man röstar mer MOT än FÖR.

Vi var många som enfaldigt trodde att man skulle dra lärdom av detta faktum som tyvärr blev verklighet vid senaste riksdagsvalet. Det var då högern kom till makten genom att en stor mängd väljare röstade MOT den självgode patronen Göran Persson. Beklagligt nog fick dessa, väl befogade, protester följder som inte alla hade väntat sig.

Vart tog då den riktige politikern vägen? Han/Hon som hade en stark ideologi och som brann för det han/hon trodde på. Han/hon som drevs av sin övertygelse och ville vinna mark åt sina idéer. Han/hon som ville påverka, förändra och utveckla. Vart tog han/hon vägen? Har han/hon ens funnits?

Det är av högsta vikt att våra politiker genast försöker återvinna ett förtroende hos folket och slutar leva som om dom vore på en evig lyxkryssning. Det bästa vore om ingen fick vara yrkespolitiker i mer än två mandatperioder av sitt liv, och till den lön man senast hade som yrkesarbetare. Vi måste få ett slut på det här tramset med folk som går från elevrådet i gymnasiet via universitetet och ett ungdomsförbund för att sedan sluta som rikspolitiker utan en enda jävla arbetad timme i bagaget!

Förtroendevalda... My Ass!!

Illa.. jag mår illa...

Stora delar av kulturen i Sverige våldtas just nu grovt och hänsynslöst av komersiella krafter och av en regering som som troligen med glädje skulle byta bort både Evert Taube och hela Dalarna mot två nya miljonärer i Djursholm.

Musik Vid Siljan läggs ner, Folkmusikens Hus i Rättvik svajar kraftigt och hotas av nedläggning, likaså Hildasholm i Leksand. Flera konstmuséer, utställningslokaler och teatrar tvingas lägga ner sina verksamheter pga. att kommunerna åläggs orimliga sparkrav samtidigt som dom statliga stöden uteblir.

Dom pengar som normalt skulle kunna användas till dessa verksamheter har gått åt till att sänka skatten för alla stackare som redan har mer än dom kan göra av med. Minskade skatteintäkter i den storleken vi ser idag har aldrig funnits i Sverige i modern tid, inte ens när 'de blå' senast hade makten i landet.

Jag får god lust att sparka in dörren hos Fredrik Reinfeldt och säga som Kim Larsen hos den danska ministern: -Du der - få lige fødderne ned og ta' hatten af!
Mand kan du ikke se at det hele er ved at gå
fuldstændig agurk?!

Att man slår undan benen för kulturverksamheter och historiearv av ovärderliga mått samtidigt som man krattar i manegen åt penningstinna produktionsbolag och lågkvalitativa underhållningsformer luktar skit redan i farstun.

Kulturskribenten Ulf Lundén skrev nyligen en artikel i DD där han belyser dessa problem på ett utmärkt sätt. Sista stycket lyder:

Den krassa ekonomiska verkligheten talar sitt eget tydliga språk. De kommersiella krafterna breder ut sig överallt även i dåliga tider. Den som syns och hörs och skränar mest får även all publicitet. De lågmälda basala och smalare kulturyttringarna får maka på sig för jättejippon som Robert Wells i Dalhalla och Tomas Ledin i Sammilsdalsgropen. Det kallas event på PR-språk och betyder i praktiken lättköpta turistpoäng på bekostnad av långsiktiga kulturella satsningar som betalar sig i framtiden.

Det är lätt att hålla med,,,

Tung kväll..

Ikväll blev det dyrt. Vissa kvällar vill man helst glömma som travspelare, och en sådan har jag tagit mig igenom denna afton. Jag har sagt säkert 1000 gånger att man inte ska spela för höga summor när man inte är på plats och kan se hästarna live och se värmningar, provstarter osv. Så med denna vetskap gör jag såklart inte såna misstag,, eller? Hmm,, tjenare.. Återigen tror jag att jag har lösningen på V65 och det spricker totalt. Då går jag naturligtvis hem och drar lärdom av detta misstag istället för att fortsätta spela på dom lopp som återstår... eller hur? Skulle inte tro det.. Då ska degen tillbaka och det löser sig såklart lätt när man leter efter solklara högoddsare. Det blev dyrt ikväll,, jävligt dyrt! Men det tar vi tillbaka imorgon på Åby :-)

Barcelona slog Manchester United i Champion Leaguefinalen med 2 - 0, så nåt kul fick vi som fått nog av den blodfattige 'Fag Fergie' vara med om i allafall..

Efter både trav och fotboll tog jag en sväng förbi Prag där Lill-Dylan satt och konverserade med en rektor.. som var lika underhållande som,, en rektor. På Karlson´s Garage var stämningen bättre och jag träffade Reklamarn´som talade om exakt hur man ska sköta en blogg och han berättade också med all tänkbar tydlighet att jag ligger på en ständig sexa av tio som bloggare.. varken bättre eller sämre. På frågan om hur man tar sig uppåt och vilka kriterier som ska uppfyllas för att rendera ett högre betyg blev han dock svaret skyldig.. Behöver jag säga att herrn själv inte bloggar?

Löfbergs Lilla var också på plats och hennes smått välkända humör gjorde sig på nytt gällande. Innan hon blev avvisad hann hon dock, helt utan både anledning och bedövning, dela ut en fet lavett till en av gästerna... Det svider än.. Trevlig kvinna,, :-)

*Dylans nya växer.. och växer.. och växer

*Jag misslyckas sällan på Åby!

*Stephen Bruton har lämnat oss, endast 60 år gammal.

Jesus Fuckin Christ...

Jag brukar inte vara den som dissar folk i onödan. Jag har en förhållandevis hög smärttröskel när det gäller musik,, men nu är fan i mig botten nådd. The bottom is nådd, som Bergelin sa när Björn Borg förlorade..

Jag hörde, tack vare, eller på grund av, en bloggkollega en liveinspelning av 'Whiter Shade Of Pale' med Glen Huges som helt utan konkurens tar priset som det sämsta och jävligaste jag hört.

Hur i hela världen tänkte karln när han sjöng detta och hur i hela helvete kan man komma på tanken att spara inspelningen och dessutom ge ut skiten??

http://open.spotify.com/track/3pANMD9g3VVom0pXwCwt49

Ja,, men hej....

Ledsen att det tagit tid med uppdateringen här.. men ibland får man lov att prioritera lite i livet. Den här gången var det bloggen som kom till korta. Att hålla igång en blogg tar både tid och energi om den ska innehålla något i form av läsvärde och underhållning. Det var säkert inte sista gången jag tog en paus men jag ska i allafall göra ett försök att hålla igång ett tag igen..

Igår fyllde Karl från Linné 60 år och höll därför en fest på Konstepidemin vilken var oerhört välbesökt. Jag hann förbi en kort stund och framförde några nummer ihop med bandet till jubilarens ära innan vi rusade vidare till Jazzhuset och det gig vi hade där. Allt händer samtidigt ibland.

*Det sägs att trubadurer ofta vill hänga med musiker

*I Göteborgsposten kunde man läsa att Linnégatan är Sveriges krogtätaste område. Det låter konstigt,, Jag känner bara till Gyllene Prag, Karlson's Garage, Jazzå och Jennys Place... Finns det fler??

Jo,, du kan ha rätt,,

Visst,, det kan ta tid ibland innan jag uppdaterar bloggen. Men tänk då på att jag försörjer mig själv...

Vi ska enas i jorden

Där borta vid pilen
har jag lagt min far
Där vilar han tryggt
på den plats han bad
Där brisen från havet
ger honom fläkt
Där hamnar vi alla till slut
i min släkt

Uppe vid huset
finns tårarna kvar
Som vi har samlat
jag och min far
Märkta av sorgen
av släktens ord
av såren vi ärvde
jag och min far

Våra händer är nötta
av familjens sigill
Av dom som la grunden
för att vi finns till
Cirkeln ska slutas
Det har jag kvar
Vi ska enas i jorden
jag och min far

//Olle Ljungström

And here we go again...

Då var första matchen avklarad för Leksand i årets kval. Sin vana trogen inleder man med förlust mot Södertälje och placerar sig sist i kvaltabellen. Det är så man kan spy.. Jag har sagt det förr och tyvärr tvingas jag säga det igen. Det finns inte ett enda lag i hela Europa som har en så trogen skara av sponsorer och suportrar som Leksand och som lyckas behålla flertalet utan att leverera ett enda dugg tillbaka.

Man har landets mest lovande målvakt, Eddie Läck, som dessutom är fostrad i föreningen, men väljer ändå, sin vana trogen, att förlita sig på en finsk målvakt med röd prislapp. Naturligtvis släpper finnen in dom avgörande puckarna och man har på nytt inlett kvalet med förlust.

Snart tar man nog tillbaka Brynäs-flöjten Masken Karlsson som sportchef också. Då kan han säkert värva ihop lite trötta Slovaker som gått över datumet innan han på sitt charmerande sätt knullar på lite småflickor i hemmaklacken och gör dom med barn.

Heja Leksand,, men inte länge till,,

Gitarr och dragharmonika

Två grannar jag har i min boning
- den ene är sentimental
- jag hör honom högt deklamera
om sorg och livets kval.

Ibland är han dyster och bitter
och melankoliskt bisarr,
ibland litet svärmiskt elegisk
och sjunger ibland till gitarr.

- Den andre är munter och lustig
och bondsk och grovt burlesk.
För honom är sorg och bekymmer
blott skrymt och skrock och fjäsk.

Han grubblar ej alls, han skrattar
åt livet helt sonika
och visslar och sjunger och spelar
på dragharmonika.

- Man tröttnar att lyssna på sådant!
- och dock har jag vant mig därvid;
den ene han liknar min nutid,
den andre min gångna tid.

//Gustaf Fröding

( I'm schizofrenic,,, and so am I )

Cash..

USA = Obama , Bob Hope and Johnny Cash

SVERIGE = Reinfeldt, no hope and no cash...

Spotify..

Så blev det ett kortare uppehåll igen från bloggandet,, sorry. Den här gången var det Spotify som kom i vägen. Jag fick en inbjudan dit och har blivit sittande kväll efter kväll och gjort den ena fantastiska låtlistan efter den andra.

Har du inte Spotify ännu så skaffa det NU! www.spotify.com

När du väl har reggat dig så kan du lägga ut såna här fina låtar till din vänner på länk: Till Mina Vänner!

Stay tuned..

Ingemar Magnusson..

Det är namnet på en av dom sista riktiga eldsjälarna inom svensk skivhandel. Han driver en skivbutik i Borlänge som heter Folk & Rock och jag lovar och svär att ett besök i hans utmärkta affär tar dig tillbaka till den tid då kunnig och intresserad personal var kutym på varje liten musikhandel. Han kommer omedelbart att fråga dig om du söker nåt speciellt och vad du har för favoriter och musiksmak för att i nästa andetag föreslå minst tre provlyssningar på artister som du aldrig hört talas om men som du genast fattar tycke för. Han brinner för musik, brinner för att gräva fram bra okända band, brinner för att Du ska gå därifrån som en nöjd kund. Han är ett proffs!

Jag har känt Ingemar i många många år, vi delade till och med skåp på gymnasiet, och jag häpnar varje gång jag går in i hans affär av att han fortfarande efter alla år i branchen är lika hungrig att hitta bra musik och är lika tillmötesgående mot alla. Det både gläder och förvånar mig att han alltid, och då menar jag verkligen alltid, föreslår en artist eller ett band jag inte känner till som visar sig vara precis i min smak, varje gång jag besöker butiken.

För en knapp vecka sedan var jag på visit i Borlänge och besökte såklart Folk & Rock. Jodå.. han föreslog givetvis att jag skulle kolla in en platta med en New Orleans-kille vid namn Crayson Capps. - Har du hört honom förut..? - Nej det låter inte bekant.. vad är det för stajl ? - Nja,, det är lite southern rock med country och bluesinslag som vädrar lite Nashville luft.. du kommer att gilla den här.

Här sitter jag nu och lyssnar på Crayson Capps nya CD 'If You Knew My Mind'. Tack Ingemar!

Har du vägarna förbi Borlänge nån gång så missa inte ett besök på Sveriges Bästa skivaffär, Folk & Rock.

Crayson Capps - Lorraine's Song

Grammis..

Av någon fullständigt obegriplig anledning finns Grammisgalan kvar, trots att hela spektaklet är både haltande och döende. I en tid när det knappt finns några skivbolag kvar och nivån för att tilldelas guldskiva successivt sänkts från 50 000 ända ner till 15 000 exemplar och dom flesta släpper sina skivor själva så känns galan en smula passé. Den skulle numer rymmas i vilken gymnastiksal som helst och inom kort får man troligen betala publiken för att gå dit. Dessa fakta till trots är Grammisgalans mening och mål fortfarande följande:

Grammisgalan är Sveriges äldsta och bredaste musikpris. Grammis syfte är att uppmärksamma och primera artister, musiker och kreatörer som åstadkommit intressanta produktioner inom olika områden av musik. Grammis skall verka som en symbol för en bred och artistisk ambitiös svensk fonogramproduktion. Grammis syfte är att stimulera kvalitet, kreativitet och bredd inom svenskt musikliv. Grammis är Sveriges viktigaste musikpris!

Att det är Sveriges äldsta pris råder det inga tvivel om, men bredaste,,hmm. Primera artister, musiker och kreatörer som åstadkommit intressanta produktioner har man väl näst intill aldrig lyckats med, om man inte tycker Eva Dahlgren, Orup och Lena PH är intressanta produktioner.. "Verka som en symbol för en bred och artistisk ambitiös svensk fonogramproduktion" låter ju inte klokt när hela skivbolagsindustrin fortfarande står kvar på perrongen sen internet-tåget gick.. och på vilket vis har grammis stimulerat kvalitet, kreativitet och bredd inom svenskt musikliv..??

Håller dom på i 5 år till så kan dom hålla galan på Broder Tuck på Götgatan och dom som sålt 1000 ex kan vinka med sina guldskivor till alla tre i publiken..

På väg..

Ett riktigt fyllo..

Det är inte svårt att se var Robert Gustavsson har hämtat sin inspiration när man gräver lite i gamla klipp med Dean Martin och hans följeslagare Foster Brooks. Det finns nog ingen, varken före, under eller efter hans tid, som på ett så övertygande och fullständigt hysteriskt roligt sätt kunnat gestalta en överförfriskad man som herr Brooks.

The Dean Martin Show sändes 1965 - 1974 och dom kanske mest populära programmen som kallades 'Celebrity Roast' sändes från MGM Grand Hotel i Las Vegas på NBC i USA och kom ganska snart i bandad form till oss i Sverige. Enkel men genial underhållning skulle man kunna kalla 'Celebrity Roast'. En stor bred scen där hela Rat Pack satt till bords med inbjudna celebrity´s och en publik på flera hundra i salongen.

Vid många av dessa tillfällen medverkade just Foster Brooks och det är verkligen en lisa för själen att se rutinerade män som Frank Sinatra, Dean Martin, Sammy Davis osv. kanppt kunna sitta upp för att dom skrattar så oerhört.

Ett av många sagolikt roliga inslag är när Mr Brooks håller sitt tal till Don Rickles i ett av dom bejublade programmen från MGM i Las Vegas: Great Drunk, Foster Brooks 1.

Klassiker nummer två är såklart flygkaptenen som slår sig i slang med Dean Martin i baren. Jag behöver väl inte säga mer.. Great Drunk, Foster Brooks 2.

Som Dean Martin ofta sa och citerade sin vän Foster Brooks: - I have a very good reason for being this drunk tonight.. - I´ve been drinking all day..

GOTT NYTT ÅR !

____________________________________________________________________

BJURMAN ´Fogerty Files´ finns på: www.poeprod.com eller www.fridhammar.com/cd

Jag slipper..

Det är ohyggligt skönt att fira jul ensam, eller rättare sagt att inte fira jul när man är ensam. Det är en sagolik befrielse att slippa delta i den kaotiska stress som folk tvingas utstå inför julen. Jag slipper trängas på stan och svettas i stora affärer och bära så armarna domnar. Jag slipper släpa på skrikiga barn och höra en sambo rabbla upp alla måsten. Jag slipper framför allt resa iväg med hela detta tivoli till olika släktträffar och äta mig spyfärdig och dricka grogg med svärmor och svärfar. Jag slipper också sitta ihop med människor som jag helst inte umgås med och hålla färgen bara för att det är Jul. Jag slipper dessutom att öppna julklappar inför alla dessa individer och visa upp vilken fin pyjamas jag fått av moster Rut. Jag njuter så jag ryser av att slippa allt detta..

Bjurmans Julafton är att vakna utsövd och äta en lång frukost framför tv'n och röka en god cigarr ihop med en trippel espresso. Sen är det bingen en stund till och en bra film. Först när klockan börjar närma sig elva masar jag mig ut i badrummet för att duscha och göra mig klar för dagens icke-firande. 12:00 sharp är jag på Gyllene Prag för att traditionsenligt inta några Tjeckiska öl ihop med vänner och bekanta som alltid träffas några timmar på julafton innan alla försvinner iväg till sina olika firanden. Bortåt halv fyra när dom sista lunkat iväg går jag en promenad och njuter av allt jag slipper och tar mig i lugn takt hem för att somna på soffan nån timme.

På Julaftons kväll brukar jag normalt sett gå hem till världsomseglaren Herr Carl Uggla och äta julmat ihop med några andra gentlemän av samma sort. I år befinner sig Herr Uggla i Mexico för att få lite sol och bad så i år var middagen inställd. Jag var istället hembjuden till Kemisten där vi tillsammans med Postmästaren från Karlskoga avnjöt ett underbart julbord med allt man kan önska sig av läckerheter.

När kaffet var urdrucket och konjaken tömd tackade jag för mig och gick långsamt nedför masthuggsberget. I höjd med kyrkan ser jag ett par komma ut från en port. Mannen bär på ett sovande barn och kvinnan håller tre fyra stora kassar i varje hand. Dom går fram till en bil som står parkerad längs gatan och börjar lasta in både barn, kassar och paket. När jag närmar mig sällskapet hör jag mannen säga irriterat: - Det här är fan sista julen vi firar här! - Jag blir galen på din syrra och hennes jävla gubbe...

Jag går sakta förbi och småler innombords.. Fan va skönt det är,, att slippa!

Bengan Blomgren 60 år..

Idag hade vi en liten sammankomst på Restaurang Jazzå för att hylla en av världens bästa gitarrister som nyligen fyllt 60 år, Bengan Blomgren. Massor med musiker, sjungare, familjer, vänner och bekanta var på plats för att få gratta Bengt på den stora dagen. Strax innan middagen började överräckte Göran 'guran' Blomgren den present som alla varit med samlat till. En flarn ny blänkande röd Gibson 335.

Jag citerar Tomas Olsson: - Fyller du jämt ? - Nä, för fan.. bara en gång om året..

Easy Rider...

Tack vare mitt ohyggligt svaga hälsoläge med asiatiska fågelvirus och andra otrevligheter i blodomloppet så kunde jag ikväll återigen se filmen Easy Rider, istället för att slita ut armbågarna mot nån bardisk..

Jag vet inte hur många gånger jag sett den här rullen och jag tröttnar aldrig. Jag blir dessutom lika förbannad varje gång jag ser dom präktiga kortklippta rednecksvinen från södern. Kan det finnas en film till som har påverkat så många människor under så många år och som så väl återspeglar den trångsynthet och extrema dumhet som på den tiden nästan var den vita befolkningens varumärke i amerikanska södern? Jag tror inte det, men tipsa mig gärna. Det kanske mest skrämmande är att det står lika illa till än idag i många delar av 'The land of freedom'.

Musiken i filmen kräver snudd på ett helt eget blogginlägg.. Det var nämnligen första gången i historien som man använde sig av redan existerande verk som filmmusik när man spelade in Easy Rider. The Band, Steppenwolf, Robbie Robertson, Hendrix osv. Soundtracket släpptes på skiva samtidigt som filmen och har sålts i miljontals exemplar.

Easy Rider var från början Peter Fondas idé och med sig själv som producent och Dennis Hopper som regissör spelade dom samtidigt huvudrollerna för att hålla ner inspelningskostnaderna. Filmbolaget API som hade sagt sig vara villiga att ge ut filmen drog sig ur när dom fick höra talas om den kontroversiella handlingen och sa att det inte fanns någon marknad för filmer av detta slag. I det läget vänder sig Fonda till filmproducenten Bert Schneider varvid han bestämmer sig för att finansiera filmen via sitt bolag Raybert. Man skulle kunna säga att Schneider gjorde ett hyffsat val där,, till skillnad från API..

Filmen hade premiär i Juli 1969 och blev omedelbart en väldssuccé. Den hade kostat 500 000 dollar att göra, vilket var en våldsam summa på den tiden, och vid årsskiftet 69/70 hade den spelat in över 19 miljoner dollar. Hey Bert.. nice profit!

När man marknadsförde Easy Rider användes en 'tagline' som väldigt väl beskriver filmen: A man went looking for America and couldn't find it anywhere!

När filmen hade biopremiär i New York 15:e Juli 1969 skrev New York Times filmkritiker Vincent Canby en recension som gått till världshistorien. Han inleder med följande bländnade stycke:

"EASY RIDER," which opened yesterday at the Beekman, is a motorcycle drama with decidedly superior airs about it. How else are we to approach a movie that advertises itself: "A man went looking for America. And couldn't find it anywhere"? Right away you know that something superior is up, that somebody is making a statement, and you can bet your boots (cowboy, black leather) that it's going to put down the whole rotten scene. What scene? Whose? Why? Man, I can't tell you if you don't know. What I mean to say is, if you don't groove, you don't groove. You might as well split.

Vad ska man säga? Vincent,, you had a way with words...

Läs hela Vincent Canby´s otroliga recension. (Klicka på den övre länken. Går tyvärr inte att direktlänka NY-Times)

Fotnot: Easy Rider är amerikansk dåtidsslang för det vi kallar Torsk. Alltså den som köper kärlek av en prostituerad istället för att gifta sig. He took the easy ride.. Och visst, det är nog lättare.. :-)

____________________________________________________________________

BJURMAN ´Fogerty Files´ finns på: www.poeprod.com eller www.fridhammar.com/cd

Influensa..

Detta förbannade otyg som kommer lika regelbundet som polacker under bärsäsongen. Finns det verkligen inget som kan ta bort sån skit i vårt högteknologiska samhälle? Vi kan landa på månen, genmanipulera både djur och människor, dela celler och spränga atomer.. men influensa.. det rår vi inte på.

Jag kanske låter gnällig men ingen kan riktigt förstå hur dåligt en fullvuxen hanne mår när han drabbas av influensa. Föda barn är inget alls i jämförelse, det skulle jag klara medan jag skrev en låt... :-)

______________________________________________________________________

Efter att jag skrev ett mail till Webhuset, eller Akryl AB, jag vet inte vem som är vem eller vem som sköter vad längre men... Dom har iaf lovat bot och bättring och förklarar allt strul med bloggen med att dom flyttat till nya servrar. Hmm..

Vi får väl se.. jag ger dom en chans till så länge. Jag vet.. Halvar tycker jag är envis och dum och han brukar alltid ha rätt så..

______________________________________________________________________

BJURMAN ´Fogerty Files´ finns på: www.poeprod.com eller www.fridhammar.com/cd

BlogDog börjar suga...

Jag börjar tröttna på BlogDog som den här bloggsajten heter. Det är lite för mycket krångel och trams med servrar och nya funktioner på administrationssidan för att det ska vara okej.

Vad som fullständigt går bort är att dom inte ens kan bemöda sig med att meddela oss bloggare och berätta vad som komma skall och vilka problem som föreligger. Jävligt dåligt !!

Om det fortfarande finns någon som hittar hit trots att dom bytt både adressändelser och varit offline under långa perioder så får ni gärna tipsa om nån bra blog-host. Det börjar bli dags att dra nu...

BlogDog och Akryl AB tycks redan ha flyttat till orten på skylten.. --->>

_________________________________________

BJURMAN ´Fogerty Files´ finns på: www.poeprod.com eller www.fridhammar.com/cd

Nya orter...

Jag trodde att jag spelat på dom flesta ställen i svedala.. men nu dök den här orten upp från ingenstans. Verkar vara en udda plats... --->>

Borlänge Blues...

Flera av er kära läsare har säkert varit i Borlänge och en del av er kanske bor där. Vissa andra har istället aldrig satt sin fot i staden och nån kanske inte ens vet var den ligger. Oavsett vilket så tänkte jag presentera en ohyggligt cool och melankolisk berättelse i fyra delar som skildrar både Borlänge och några av dom som lever, eller levde, sitt liv i staden där jag föddes och växte upp.

Det här är fyra separata avsnitt i ett program som min gode vän Jon Norberg sände i radion redan 1989 under namnet ´Borlänge Blues´. Man behöver inte alls ha bott eller ens varit i staden för att uppskatta dessa berättelser. Jon har en underbar berättarröst och återger på ett synnerligen fängslande sätt olika vardagshändelser i människors liv i den mellansvenska arbetarstaden Borlänge.

Det vilar en tung blues över dessa människoöden och här går tragik och komik hand i hand. Här trängs glädje och sorg med smärta och grå fabriksvardag,, Det är svårt att sluta lyssna.

Se till att ha lite tid över, ligg ner i soffan, släck ljuset, höj volymen och låt Jon Norberg berätta ´Borlänge Blues´ för er.

• Borlänge Blues Del 1
• Borlänge Blues Del 2
• Borlänge Blues Del 3
• Borlänge Blues Del 4

______________________________________________________________

BJURMAN ´Fogerty Files´ finns på: www.poeprod.com eller www.fridhammar.com/cd

Mannen som totalt saknar empati..

Anders Borgs utspel idag i rikspressen och i K-G Bergströms program ´Rakt På´ måste vara nåt av det sjukaste en svensk politiker någonsin lyckats säga. Konstigt nog är det ingen som verkar bli upprörd eller ens vilja bemöta denna skitstövel och hans empatilösa rappakalja.

Han påstår att han känner ånger över den besinningslösa höjningen av a-kasseavgiften och att den fått betydligt större konsekvenser än han räknat med. Jasså minsann... Men att skjuta till medel till vuxenutbildningen och arbetsmarknadsåtgärder som omskolning och liknande är det inte tal om. Vi har en arbetslöshet på snart 10% varav 32% saknar a-kassa till följd av herrns politik, men det verkar inte bekymra Borg mer än att han känner en viss ånger...

Sen toppar han sitt skitsnack ytterligare genom att säga: - Beslutet om a-kasseavgiften togs vid en tid när vi ansåg att vi borde strama åt den ekonomiska politiken. Vidare säger Borg att man ska kunna klara sig på den dagpenning om högst 320 kr per dag, runt 7000:- / mån, som man får även om man inte är med i a-kassan. – Den ligger ju på en nivå som gör att man kan hantera situationen, det är så den är fastställd.

Man tror knappt det är sant... detta sägs av vår finansminister som själv har drygt 100 000:- i månaden och en garanterad riksdagspension i fantasistorlek. 7000:- / mån är alltså en nivå som en familjeförsörjare ´kan hantera situationen´ på...

Lilla Reinfeldt då,, vad gör han? Ja han har i allafall slutat slå sig för bröstet och hävda att alliansen har satt sverige i arbete. Han gräver nog för fullt i tant Olofssons verktygslåda, den som innehöll alla verktyg som regeringen skaffat sig för att hålla sysselsättningen igång, som Maud uttryckte det i ett dabattprogram för en tid sedan. Ska man skratta eller gråta..? Ingen skrattar ute i Torslanda törs jag lova, och inte på Arendal heller...

Vi låter Stevie Ray Vaughan säga det enda som finns kvar att säga: The Sky Is Crying

Vilket gitarrspel ! Vilket sound ! Vilken sång ! Vilken man,, till skillnad mot vissa andra..

_____________________________________________________________

BJURMAN ´Fogerty Files´ finns på: www.poeprod.com eller www.fridhammar.com/cd

För sterilt född..

Efter att ha varit ute och spelat med min synnerligen gode vän Ulf Åhman så kom en hel del av hans gamla visdomsord åter upp till ytan,, till allas nöje. I hans sällskap duger det inte att klaga över en eventuell förkylning eller liknande infektion. Då får man genast höra på klockrent Borlängemål: - Äh,, du ä fö sterilt född din jävel.. du skull stuppäs in å göräs om!

Skulle man drista sig till att föreslå en ballad till kvällens låtlista går Åhman nästan i baklås och säger: - Nää.. skit i den låten.. den är så långsam så dom kan sälja den på apoteket som lugnande..

Att hålla låttitlar i huvudet har heller aldrig varit Uffes melodi. - Nä jag behöver ingen låtlista, jag känner ändå inte till va dom heter. Nynna på låtfan istället så vet ja vikken du menä...

Men svänger det gör han.. som ingen annan!

________________________________________________________

Dagens melodi får bli den jag gått och nynnat på sen jag vaknade i morse. Ni vet, så där det kan bli ibland när en låt etsar sig fast på hårddisken och du kan inte låta bli att sjunga på den hur du än försöker. Vissa gånger blir man inte kvitt den på flera dagar. Den här har jag dock inte lidit ett dugg av.. Tvärt om..

Tweeter And The Monkeyman

________________________________________________________

Köp: BJURMAN ´Fogerty Files´ på: www.poeprod.com eller www.fridhammar.com/cd

Woody´s...

Igår spelade jag på Woody´s i Karlskoga tillsammans med Nikke Ström, Bengan Blomgren och ingen mindre än min gamle följeslagare från Åhman Bänd, Sky High mfl, Uffe Åhman. Det händer några enstaka gånger per år, oftast när man minst anar det, att det blir en sån där kväll man minns för livet. Igår var det en sån..

Publiken.. ja,, vilken publik! Fullständigt knökfull lokal med idel glada, vänliga och musikälskande människor. Bandet.. ja, vilket band! Alla på tå samma kväll och ett kärleksfullt återseende med Uffe Åhman. Den här kvartetten turnerade vi friskt med under en massa år i mitten av 90-talet.

Woody´s då.. ja, vilket ställe! Underbart trivsamt och mat i världsklass. Till detta lägger vi också Robban Platni som driver restaurangen, en mångårig vän som oberoende av trender och svårflirtade småstadsbor envisas med att hålla igång en av landets bästa livescener. Love you man!

_____________________________________________________________

Jag väcktes i morse på hotellet av att mobilen ringde. När jag yrvaket svarade hörde jag Peter O Ekbergs röst i andra änden. - Tja,, har du läst vad Lennart Persson skriver om plattan? -Öh.. va.. nej,, vadå? Det tar en stund innan jag ens förstår att det är Peter och ytteligare en stund innan jag förstår ärendet. När Ekberg lyckats få mig lite mer med i matchen går det in... Lennart Persson, en av landets tyngsta musikskribenter, har recenserat ´Fogerty Files´

Något senare efter en snabb dusch tar jag mig ner i receptionen och lånar en dator för att se vad Persson skriver. Sedan dess har jag gått runt hela dagen med rodnade kinder...

Lennart Persson om ´Fogerty Files´

_____________________________________________________________

Köp: BJURMAN ´Fogerty Files´ på: www.poeprod.com eller www.fridhammar.com/cd

Butiken är öppen..

Nu funkar Web-Butiken hos PoE Pruductions AB för fullt. BJURMAN ´Fogerty Files´ levereras tyvärr inte i julklappspapper men är trots allt en utmärkt julklapp till lite större barn...

Windows Vista kan vara det värsta som hänt mänskligheten och borde följdaktligen heta Windows Värsta..

Det har varit lite svårt att komma in här på BlogDog några dagar. Dom har gjort om något med servern gissar jag. Adressens ändelse har oxå ändrats från html till php har jag sett och detta ställer till problem för den som lagt sidan i favoriter. Det är alltid nåt jävelskap dom ska hålla på med... Vill du ha denna sida i dina favoriter ska du skriva in http://bjurman.blogdog.se i ditt adressfönster och sedan på nytt lägga till den som favorit efter att sidan öppnats.

Jag upptäckte nu strax efter 23:00 att det är 1:a Advent idag. Jag får snabba mig att tända ett ljus... vi hörs!

Karlson´s Garage..

Ikväll spelar jag på Karlson´s Garage med mina närmaste... Nej inte med Lynn, mor Siv, Per Georg eller Tibblinskan på Noret.. utan mina närmaste i musikfamiljen.

• Nikke Ström - Bas
• Bengan Blomgren - Gitarr
• Tomas Olsson - Trummor

I baren finns Anders, mer känd som Mr. Magoo och i publiken kommer man att kunna hitta Gudfadern själv.. Allan med sin fru Rosie. Trevligt!

Dagens Flöjt: Sven Otto Littorin

Dagens Höjdare: Per-Olov Enquist

Foto: G.Salaris

En producents tålamod..

Att vara producent för en skivinspelning innebär en herrans massa ansvar och arbete. Producenten är den som redan innan inspelningen startat har en idé om vad slutresultatet ska bli och som därför vid varje bakgrundsinspelning, varje sångtagning, varje gitarrpålägg, vid alla solistinsatser osv. vet exakt vad han vill uppnå musikaliskt.

Att ha den insikten och ett någorlunda färdigt mål redan innan en enda ton är inspelad på en fullängdsplatta är en begåvning som få besitter. Som producent är du dessutom den som tvingas hålla koll på vem som spelat vad och varför och när och på vilken låt.. vilket är som att jonglera med 30 bollar i luften samtidigt.. och dessutom tvingas se glad ut.

Som om inte detta vore nog så har producenten på sin lott att försöka överföra sina idéer och entusiasm på en massa musikanter med egna åsikter om både ljud, spelsätt och arrangemang. Sen kommer det största problemet.. sångaren, frontaren, artisten.. kalla det vad du vill. Nu snackar vi problem och tålamod.. jag lovar! Jag håller ibland till i en sångares kropp och vet exakt hur trubbiga dom kan vara...

-Kan du bara ta om den sista raden i förra versen så är allt på plats.. -Nej,, jag vill inte klippas in... Jag sjunger om hela istället! // -På Lördag vore det fint om du kunde komma till studion och arbeta lite... -Tyvärr,, jag är ute och spelar då.. // -Lyssna på den här mixen,, visst låter det bra? -Nja,, kan man inte få mer tryck i mellanversen? // -Okej,, men nu då? -Hmm,, sången blev bättre men basen är kass..

En som klarat alla dessa utmaningar och som även stått ut med sjungarens musikaliska krav, bekvämligheter, humörsvall och divalater är min gode vän Peter O Ekberg. Vi har just avslutat ett nästan ettårigt arbete med plattan jag bloggat om tidigare, BJURMAN ´Fogerty Files´ som han i ensamt majestät har arrangerat och producerat. Utan Peter har denna CD aldrig sett dagens ljus och jag är mycket stolt, tacksam och glad över att vi nu tillsammans kan släppa ´Fogerty Files´.

Du kan höra smakprov från hela plattan och köpa den här: PoE Productions AB

Den kommer också att finnas hos Sveriges bästa nätbutik: Fridhammar Music och i ´analoga´ CD-butiker.

Erotisk blues..

John Lee Hooker, R.I.P, hävdade ofta att han kunde göra kvinnor galna av upphetsning och åtrå med sin musik. Jag tror honom.. ja det gör jag faktiskt. Jag är benägen att tro, för att inte säga veta, att viss musik kan vara så käsloladdad och sända så många signaler av olika slag, både rytmiskt och textmässigt, att du kan bli otroligt kåt bara av att höra en låt om den framförs trovärdigt och vid rätt tillfälle. Vissa sånger får dig att gråta, vissa att skratta och andra gör dig avslappnad och välmående. Självklart kan du då också bli sexuellt upphetsad av musik.

En kvinna som har erfarenhet av detta är Bonnie Raitt. Hon spelade 1989 en in en låt tillsammans med John Lee till hans album ´The Healer´ som heter I´m In The Mood. I en intervju i samband med att plattan släpptes berättar Bonnie följande:

" - When we recorded this song we sat in the studio not far from each other and he was just... Oh man! And we played and played. We played that song for a good half hour and I swear to God, it was like being in a presence of a master.. You know, I was totally transformed. It´s by far the most erotic and moving experience I´ve ever had in music !"

Det finns ingen som helst anledning att tvivla på det Bonnie säger, det räcker att man hör inspelningen. Här finns allt det där.. närhet.. laddning.. spänning.. sexualitet.. värme.. åtrå.. Det är precis det John Lee´s låt handlar om också. I´m In The Mood, I´m in the mood for love.. Jag är Kåt !

Finns det nån enda tvivlare kvar nu så ta en titt på videon som spelades in samtidigt med plattan. Finns det inte erotik i den här musiken så är sexualtieten inte uppfunnen än... Eller vad säger Ni..?

I´m In The Mood

Mississippi John Hurt..

Det måste väl ändå vara den man som är den i särklass största motpolen till dagens underhållare. Han var ödmjuk, enormt begåvad, och har efterlämnat en ovärderlig skatt i form av låtar, inspelningar och inte minst sin spelstil. Från den dagen när han började ta sina första trevande toner på en lånad gitarr, då är John Smith Hurt 9 år, ägnade han varje ledig stund åt att spela spela spela och spela ännu mer.

Det tog inte lång tid förrän han spelade på dom första danserna hemma i Avalon, Mississippi, och sedan släppte han aldrig taget om gitarren. Han tog alla spelningar han kunde hitta, på coffeehouses, småbarer, restauranger, danser, skolor och privatfester, oftast för växelpengar som enda gage. Dom dagar han inte kunde finna någon spelning tog han jobb som sharecropper på något fält i den amerikanska södern.

Jag hittade ett par fullständigt unika klipp på YouTube som är inspelade i början av 60-talet när han åldrad och ärrad är gäst i ett underbart TV-program som hette Rainbow Quest med ingen mindre än Pete Seeger som programledare ihop med Hedy West and Paul Cadwell. Dom sitter runt ett köksbord och dricker kaffe, berättar historier och spelar tillsammans. Det behöver inte vara svårare än så att göra innehållsrik underhållning. Dom här programmen håller än idag.. nästan 50 år senare!

Idag har man inte riktigt samma respekt för varken konsten eller publiken. Idag är det bästa som finns i Sverige ett knippe lek och tävlingsprogram där programledaren i ett program är tävlande i ett annat. Man har lyckats skapa en typ av TV-kändisar som oberoende av bakgrund eller krav på talang far runt i alla dessa skitprogram och tävlar på primetime.

Det kanske är det folk vill ha.. men det är synd i så fall, för det har blivit på bekostnad av både bildning och bevarande av kulturarv. Jag tycker i min enfald att det borde finnas nåt enda alternativt TV-program, förutom Rapport och Utiset, som inte innehåller ståupp-eliten, taskiga skådisar, avdankade idrottsmän, valda delar av böglobbyn, kockar, eller inredningssnickare.

Jag gissar att det finns en anledning till att man aldrig kunde se Mississippi John Hurt, och aldrig kommer att se Bob Dylan, Willie Nelson, Neil Young mfl. i program som Hur Gör Djur eller Doobidoo..

Nåväl, nu skiter vi i dagens kändisflöjtar och låter Mississippi John Smith Hurt berätta sina storys och spela för oss tillsammans med Pete Seeger, Hedy West och Paul Cadwell. Passa på och njut.. Detta är underhållning på hög nivå!

Rainbow Quest, episode 1 / Rainbow Quest, episode 2

Traditioner på Karlson´s & Jazzå..

Jag har fått ett antal förfrågningar i mailen huruvida vi, som traditionen bjuder, spelar på Restaurang Jazzå eller inte under Jul. Svaret är såklart - JA det gör vi! På Juldagen och Annandagen spelar bandet som bara finns en gång om året, BJURMAN & La Banda Grande.

Vilka som ingår i den utbyggda orkestern i år är inte helt fastlagt men hela laguppställningen kommer inom kort att presenteras både här på bloggen och på Jazzå.

Den 25:e i denna månad finns det möjlighet att höra Bjurman Band på Karlson´s Garage på Linnégatan. Även här är det något av en tradition att jag spelar en eller två gånger per år. Normalt sett har man ingen livemusik på restaurangen längre pga. problem med grannar som vill sova tidigt.. Men ett par gånger per år håller vi dom klarvakna mellan 20:00 - 22:00. Det är jag mycket glad för då dessa kvällar brukar bli enormt trevliga och vi får stå mitt i publiken och spela.

Twentyfour eleven..

Nu finns det äntligen ett release-datum för CD´n BJURMAN "Fogerty Files". Den 24:e November ska den finnas att köpa,, i en butik nära dig...

För den moderna köparen, som självklart handlar över nätet, kommer produktionsbolaget att ha en websida där man både kan provlyssna spåren och beställa plattan. Dessutom kommer det att finnas video till några av låtarna.

Själklart kan den även köpas via Sveriges bästa nätbutik, Fridhammar Music.

Stay Tuned!

First riff..

Om du spelar gitarr eller kanske spelade gitarr i unga år, om du har barn som spelat eller spelar, om du kanske just köpt en gitarr och skall ta dina första stapplande steg över greppbrädan.. Oavsett vilken av dessa kategorier du tillhör så har du med all säkerhet både hört och kan spela detta märkliga riff.

Gitarristen Ritchie Blackmore skapade riffet i början av 70-talet och av någon fullständigt outgrundlig anledning har det blivit det riff som alla, och då menar jag alla, kan spela på gitarr.

Det finns såklart fler riff som har blivit lika kända och använda world wide som detta. Chuck Barry´s riff i ´Johnny B Good´ kan klassas som rent banbrytande och har använts av miljoner gitarrister. Lika etablerat är Keith Richards intro till ´I Can´t Get No Satisfaction´. Enda skillnaden är att Blckmore´s riff kan spelas, och spelas, av alla.

Nu har du väl redan listat ut vilket riff jag talar om? Oavsett vilket så klicka på YouTube-länken nedan och kolla in Deep Purple från 1973. Man märker hur tiderna har förändrats när man ser den här filmsnutten. Här står ett av dåtidens mest etablerade hårdrockband i hela världen och spelar och det ser ut som dom gjorde ett gig i Maserskolans aula. Underbart!

Som en extra krydda kan man här också höra hur den kom till denna kanske mest spelade hårdrocklåt i världshistorien. Jag gissar att inte många kände till bakgrunden..

Deep Purple 1973

Frick..

Jag blev rejält grundlurad av Jim Frick igår på Solvalla. Den som har lite koll på gamla Bjurman vet att jag är svag för spel och dobbel och i synnerhet trav. I går hade jag en kanonvinnare på Solvalla i första V64-loppet som jag fått från en säker källa strax nedanför slalombacken i Rättvik. Ecco Flax med Jim Frick i sulkyn skulle vinna loppet enkelt med en riktig slutrökare sista 200 till ett garanterat odds över 10 gånger. Ett sånt tips är som ljuvaste musik i öronen på spelare som Bjurman.

Jag laddade in ett rejält vinnarspel och kände redan i starten att det luktade vinst. Hyggligt med från sitt innerspår får Ecco Flax en fin resa invid sargen och är inte körd en meter när upploppet närmar sig, precis som det var sagt från Rättvik. Nu skulle det bara komma en lucka och sen var sedelbunten min. Men... det kom ingen lucka.. tröttnande hästar gjorde att fältet trycktes samman och när luckan kom var det för sent. Ecco Flax går över mållinjen som tvåa, till drygt 11 gånger pengarna.

Sånt är livet för en travspelare. Det har hänt förr och det kommer att hända igen. Sometimes you win, sometimes you lose.

När sånt händer vill man gärna ha tillbaka degen, och det snabbt. Jag visste att Frick och hans stall är i god form just nu och han hade ytterligare två hästar till start inom V64 igår. I avd 3 startade Footsteps och i 4:e Simb Frizz. Jag snuddade vid tanken att spela dom med tanke på stallets fina form men bedömde deras chanser på tok för små. Bägge vinner... Den första till 59 gånger och den andra till 78 gånger pengarna.

Vissa travkvällar är för jävliga! Ikväll är det trav på Åby....

Jag blir aldrig lika bra som Halvar..

..men det är jag långt ifrån ensam om. I sanningens namn så tror jag man kan räkna dem som kan mäta sig med Thomas Halvarssons outtömliga berättartalang på en hand. Även om handen tillhör en sågverksarbetare...

Ända sedan Thomas började skriva sina utsökta krönikor i Borlänge Tidning för en mansålder sedan har jag följt, i allafall försökt följa, allt han skriver. Berättelser om folk i Borlänge, om sin familj, sitt liv, sorg, glädje, böcker, sprit, trädgården, sommarhuset, musik.. ja allt! Hela tiden på ett nytt sätt med nya perspektiv och finurliga vinklingar. Oerhört underhållande. För er som inte haft möjlighet att vara med på Halvarssons resa vill jag varmt rekommendera hans bok ´Där O´l Man River Gör En Krök´

Jag tänkte redan igår att jag återigen måste göra er uppmärksamma på hans utsökta blogg. Igår skrev han nämnligen om en av mina absolut största hjältar någonsin, Townes Van Zandt. Tiden räckte dock inte till så jag sköt upp det till idag, som så mycket annat, och det var kanske tur.. För idag skriver han, inte om En av dom största utan Den störste, Bob Dylan. Naturligtvis har karln lyckats snoka fram en blogg också som endast handlar om Dylan. Makabert..

Halvar skrämde oss läsare nästan av banan när han för en tid sedan hotade med att sluta. Inspirationen tröt och det hela började kännas som en belastning berättade han när jag frågade Varför? Han gick till och med till farbror doktorn för att råda klarhet i sitt bloggförhållande. Den elake doktorn förbjöd då honom att blogga och folk var förtvivlade ända från New York till Hönsarvet.

Nåväl, nu är Halvar tillbaka i gammal god form, kanske starkare och bättre än någonsin. Just nu skriver han så det ryker ur den lilla skrivarstugan ute på gården. Gör ett besök på Thomas blogg och läs om den nya Dylanbloggen, och läs om Townes Van Zandt, och mycket mycket mer..

Det här mina vänner kan vara Sveriges Bästa blogg: Halvars Huvudsaker

Albert..

Den store kontrabasisten tillika fotografen Zigne bloggade här förleden om Albert Lee och hade hittat ett klipp från den gamla filmen när Mr Lee gör ett gitarrpålägg under Rockpile´s inspelning av ´Sweet Little Lisa´. Det är då Dave Edmonds börjar gråta och inte riktigt hittar orden.. och det kanske inte är så konstigt när man hör Albert spela.

Normalt sett har jag alltid lite svårt för musikakrobatik. Ni vet när det går så fort så ingen jävel hinner höra vad som händer, och än mindre varför. När det gäller Albert Lee så är jag beredd att göra ett rejält undantag. För här hör man precis vad som spelas och man kan utan tvekan förstå varför.

Han spelar helt enkelt nåt ända in i helvete smakfullt trots att det stundtals går otroligt fort. Han har dessutom ett helt eget sätt att spela på där han med hjälp av sin b-bender i gitarren blandar pedal-steel sound med sina fyndiga gitarrlicks. Det här är värt att lägga tre minuter på mina vänner!

Lyssna och njut!

Kallt...

Totta Näslund & Louise Hoffsten

Fredag & Final..

Jaha,, då var det Fredag igen och därmed är det final i dagens låt. Jag tänkte för en stund att jag skulle göra som Willie Nelson brukar göra på sina gig, nämnligen att sluta med samma låt som han började med. - We gonna go out the same way we came in..

Jag ska bespara er detta och istället släppa fram några mycket goda vänner som tillsammans kallar sig Eldkvarn. Finalen på veckan blir en av Pluras absolut bästa kärlekshistorier någonsin, Kärlekens Tunga.

Fredag: Melodi nr8.

Och radion speeeelar Johnny Cash...

Det händer inte så ofta att jag går i mål på ny svensk musik men då och då kan någon lyckas få gamla Bjurman att rycka till. En som just klarat detta är Dregens kvinna, Pernilla Andersson, som nyligen släppte sin femte platta "Gör Dig Till Hund" vilken är hennes första cd på svenska.

Ni som ofta lyssnar på radio har nog inte missat hennes låt "Johnny Cash & Nina P" som rullar ganska frekvent just nu. När jag hörde den första gången stannade jag genast upp och trodde att jag hörde en för mig obekant låt med Cajsa-Stina Åkerström, men så var icke fallet. Jag tyckte dessutom att det var ett märkligt sätt att frasera på när kvinnan i refrängen sjöng ´och radion speeeeelar Johnny Cash´.

Så är det ofta när man hör något nytt, nåt man inte är van vid, nåt som sticker ut.. Först tänker man ´va fan.. hur sjunger hon?´ men efter en tid förvandlas det aviga till genialitet. Exakt så var det med Pernillas låt. Jag kände direkt att det fanns något som tilltalade mig. Svänget, drivet, hennes sensuella röst och berättelsen.. men jag fick inte ihop det i inledningen på refrängen. Nu bara älskar jag det och tycker som sagt att det är genialt.

Bara att komma på tanken att skriva en refräng om Johnny Cash och Nina Persson tyder på ett bollsinne i världsklass. Undrar just om Dregen har nåt finger med i spelet... Svante Thuresson har i alla fall det.... :-)

Torsdag: Melodi nr7

Jag dansade tryckare med min barnflicka..

Jag minns inte hennes namn, det kan ha varit Kicki, eller den lilla blonda, eller kanske hon som bröt på finska.. Anyway,, året bör vara 1967 och jag är runt fem år gammal. Vid den här tiden bor vi på femte våningen på Vasagatan 1 i Borlänge och vår barnflicka, hon som såg efter lilla Ola och Per Georg när Pappa var på Bygg Oleba och Mamma på posten, har just köpt en singel som ligger på Tio i Topp.

Hon spelar den om och om igen på Pappas grammofon och varje gång hon på nytt sätter ner pickupen på plattan så lyfter hon upp mig och vi dansar ytterligare en tryckare, kind mot kind. Så här i efterhand gissar jag att hon förmodligen hade nån annan kille ´in mind´ medan vi dansade.. Typiskt tjejer.. Jag minns i allafall att jag tyckte om både henne och framför allt låten.

Det här var med all säkerhet första gången jag hörde denna komposition men sedan har den följt mig, och i stort sett alla människor runt hela jordklotet, ända fram till idag, och så kommer det nog att fortsätta. Den som inte har en relation till den här låten är antingen väldigt ung eller också har vederbörande levt som eremit sedan 1967.

Sista dansen på Sandgrund i Karlstad, klassfesten i mellanstadiet, skoldansen på gymnsaiet, bröllopet, på efterfesten, under kärleksakten, i raggarbilen, i pojk eller flickrummet, under första kyssen, överallt, precis överallt kan du ha hört den..

Det är egentligen ofattbart att någon kan skriva en text och en melodislinga som så till den milda grad fastnar hos alla människor och spelas dagligen i mer än 40 år.

Börjar du kunna gissa vilken låt det är? Du har hört den jag lovar.. och jag vet att du gillar den..

Onsdag: Melodi nr6.

Shores of White Sand..

Jag har suttit här en timme nu och snyftat och lyssnat på den underbara Emmylou Harris och hennes senaste CD "All I Intended To Be". Bara titeln får en vek man som jag att brista ut i gråt..

Öppningslåten på plattan heter "Shores of White Sand" och den som kan höra denna vackra låt bäras fram av Emmylou´s sköra kristallklara kvinnoröst utan att beröras är det utan tvekan något allvarligt fel på.

Jag funderade länge på hur jag skulle kunna berätta den i många stycken gripande historien bakom Jack Wesley Routh´s låt och då plötsligt snubblar jag över en intervju på YouTube där Emmylou Harris själv berättar bakgrunden och varför hon valt att sjunga in den.

Versionen av "Shores of White Sand" är hämtad från David Lettermans Late Show och får utgöra dagens låt.

Tisdag: Melodi nr5.

Emmylou Harris berättar

Aftonbladet..

´När fan blir gammal så blir han religiös´ heter det, och det finns nog en poäng i det gamla talesättet. Jag trodde nämnligen aldrig att jag skulle rekommendera någon att köpa en kvällstidning, men ikväll är det dags. Har ni inte läst kultursidorna i dagens upplaga av Aftonbladet så föreslår jag att ni bums skaffar ett ex.

Daniel Suhonen har gjort en både läsvärd och skrämmande sammanställning över hur vår alliansregering har skojat skjortan av oss alla och fullständigt trasat sönder allt som rör rättvisa och trygghet. Ingressen lyder:

"Sverige håller på att stöpas om i grunden. Orättvisorna ökar och socialförsäkringarna ersätts av marknadslösningar för den som kan betala. För de flesta krymper marginalerna, samtidigt som de välavlönade får stora skattelättnader. När medelklassen gynnas solidariserar den sig uppåt - så krossas idén om en gemensamt finansierad välfärdför alla."

Slutligen har Suhonen i olika sektorer listat dom värsta tasksparkarna vi fått utstå under alliansens första två år vid makten. Tex. att kostnaden för att vara med i A-kassan ökat med 140%, att man slopat stopplagen för att kunna sälja ut universitetssjukhusen, att patienter med privat sjukförsäkring går före i kön, att sjukpenningen begränsas till ett år, att pensionärer betalar högre skatt än löntagare, att 75 procent av skattesänkningarna hamnar hos halvan med dom högsta lönerna osv. osv...

När man gick till val basunerade man ut att allmännyttan och dom statliga företagen inte skulle röras, jo tjenare. Mats Odell har haft rea länge nu.. Bostadsbyggandet har minskat med 28 precent och man har slopat investeringsstöd till hyresrätter.

När fan blir gammal bör han inte bo i Sverige...

Måndag: Melodi nr4.

Ett rus..

"Många bäckar små bliva till en å" heter det ju, och många krus bliva till ett rus fick jag erfara igår... Men trevligt var det. Konsulten, Skåningen och jag var bjudna till Aveny1 på en liten tillställning runt lunch på Lördagen. Efter ett antal glas och lite mingel var det hockey på Scandinavium på programmet där Frölunda mötte HV71.

Tyvärr hade vi sån otur att vi missade matchen fullständigt. Vi blev istället sittande i arenans restaurang med Biff Greta och OP Andersson. Båda hälsar för övrigt..

Anyway... I Göteborg såväl som Borlänge och många många andra städer så delas stadskärnan av ett vattendrag och i dom flesta av dessa städer så finns det klara åsikter hos befolkningen vilken sida som är den rätta. I Borlänge skulle ingen som är uppväxt på centrumsidan kunna tänka sig att bo på Domnarvssidan och omvänt. I Prag vill inte dom på lillsidan bo på den motsatta och förmodligen är det lika i Budapest och alla andra städer med liknande förhållanden.

Här i Göteborg är det ett evigt gnabbande om samma sak och många säger: - Hisingen jobbar man på,, där bor man inte! Oavsett vilken sida som är anses vara den rätta så tänker jag i dagens melodi ta hjälp av en mycket god vän vid namn Dan Viktor. Han bor i dom vackra lummiga gamla kvarteren på Lindholmen, ett stenkast från Teatern Aftonstjärnan. Det är förmodligen där han hämtar all inspiration till sina visor och fantastiska tolkningar.

I sin genre är han bland det bästa vi har i Sverige och jag både hoppas och tror att Dan väldigt snart kommer att få ett rejält genombrott i sin karriär.

Söndag: Melodi nr3.

Borlänge - Leksand..

Godmorgon godmorgon.. Det blev lite sent igår.. Jag var ute med Konsulten och drack några krus på eftermiddan och det är märkligt vad en eftermiddag kan bli lång ibland..

Nåja,, nu över till något helt annat. I den stad jag är uppväxt, Borlänge, kryllar det av musiker och allehanda konstnärer och listan kan göras lång av duktiga och erkända sångare och spelemän som har sina rötter i staden. Jussi Björling, Lars Roos, Pierre Swärdh, Nippe Sylvén, Clas Yngström, Stonecake, Bojjen, Thomas Larsson, Mando Diao, Bruno Gäfvert osv..

Knappt 2 mil från Borlänge ligger Falun. Därifrån kommer endast En speleman värd att nämnas, men han är å andra sidan kanske den bästa av oss alla som har rötter i Dalarna. Jag talar såklart om geniet Peter Carlsson.

Han turnérar landet runt med sitt band Blå Grodorna och gör succé överallt. Ni har säkert sett några av hans shower på TV och vet vilket underhållningsgeni karl är. Han både berättar, sjunger och spelar i världsklass.

I dagens melodi, den andra i raden av sju som ska hålla er ångest stången, så är det Peter som besjunger det lilla vägcafét Rastastugen som ligger brevid Dalälven längs riksväg 70, strax söder om Gagnef, mellan Borlänge och Leksand.

Många är dom gånger jag stannat till där och druckit deras kokkaffe och ätit en smörgås och njutit av trafiken som bullrar förbi 3 meter vid sidan av bordet.. :-)

Men okej,, jag ska inte gå händelserna i förväg. Vi låter Peter berätta sin historia från detta anrika och märkliga café.

Lördag: Melodi nr 2.

Fredag..

Då var det Fredag igen då,, Hade det nu varit för 30 år sedan så skulle jag med all säkerhet suttit i ett baksäte i en Volvo Amazon ikväll.. lika troligt med en öl i näven.. och förmodligen på väg till Ängsholsparken.

Hade denna kväll varit för 20 år sedan så skulle jag troligtvis varit någonstans utmed Norrlandskusten och spelat.. eller kanske på Rackis i Uppsala,, eller Mosebacke i Sthlm,, eller Jimmys i Nyköping,, eller på Åland,, eller... ja ni fattar...

Ikväll spelar jag inte.. och inte ska jag åka Amazon heller.. och Ängsholn hoppar jag nog över oxå.. men öl det tänker jag dricka. Vissa saker tar mer än 30 år att ändra på.

Från och med idag och en vecka frammåt så kommer jag varje dag att länka till en låt här på bloggen som håller ångesten på avstånd och lättar upp höstsinnet. Håll till godo!

Fredag: Melodi Nr 1.

Superveckan..

Denna vecka möts Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i fyra debatter varav två redan har sänts i TV. Den första kunde ses i måndags kväll och då var hela alliansen och vänsterblocket samlat i varsin ringhörna. Massor av raka svar och klara besked levererades.. Inte. Jag läste dagen efter i en tidning där man skrev: "Göran Hägglund är karl för sin hatt" Jo,, tjenare! Den hatten är inte uppfunnen som Hägglund kan vara karl för..

Reinfeldt då,, vad ska man säga om honom.. Han fortsätter att slå sig för bröstet och säga att Vi ha satt Sverige i arbete.. Att många kom i arbete under alliansens första år vid makten har enligt honom inte ett dugg att göra med den högkonjunktur som rådde. Arbetstillfällena skall tydligen oavkortat tillskrivas högern och deras skattelättnader och slakt av vårt sociala skyddsnät, men vem hade väntat sig nåt annat.. Sen har vi då lilla präktiga Maud som säger: -Vi inom alliansen ska möta lågkonjunkturen med det vi byggt upp och nu har i vår verktygslåga.. Men herregud! Kan ingen ta bort henne... fort.

För ett antal år sedan skrev F. Reinfeldt en bok med titeln ´Det Sovande Folket´ där han bla skriver "Jag vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall ingenting skattefinansieras". Och honom har folk valt till statsminister.. scary!

Jag är inget stort fan av Mona Sahlin och jag är dessutom rädd att hon inte alls har det som krävs för att knuffa ner egoisterna från tronen men hon fick in ett par fina jabbar under måndagskvällen trots allt. Tex. när hon sa till Reinfeldt: -Kan du tala om för svenska folket på vilket sätt du hjälper den som blivit arbetslös på Volvo genom att sänka skatten för den som får jobba kvar? Whoohaaa!

The war is over..

USA:s budgetunderskott för 2008 slår alla rekord. Årets underskott landar på 455 miljarder dollar meddelar finansdepartementet i Washington. För det nu inledda budgetåret 2009 är finansdepartementets bedömning att underskottet ska landa på ännu ett rekord, 482 miljarder dollar. Till detta ska läggas att USA nu utlovat upp till 1 000 miljarder dollar i extra medel för att få bukt med finanskrisen. Strålande tider att vänta..

Men inget ont utan att det för nåt gott med sig mina vänner. Nu är det nämnligen slutkrigat på ett tag. I USA finns inte deg till en hagelbössa ens..